Författare: Marie Lu
Antal sidor: 306
Serie: Den unga eliten 1
Förlag: Modernista
Beskrivning från Adlibris:
"Adelina Amouteru överlevde blodfebern. För ett årtionde sedan svepte denna dödliga sjukdom över hennes land. De flesta som smittades dog, och de barn som överlevde blev märkta av sjukdomen på egendomliga sätt. Adelinas svarta hår blev silverfärgat, hennes ögonbryn blonda, och hon har bara ett ärr där hennes vänstra öga en gång satt.
Adelinas pappa tror att hon är en malfetto, en avvikande styggelse som förstör familjens goda namn och står i vägen för deras framgång. Men några av de som överlevt febern sägs ha mystiska och kraftfulla gåvor, och även om deras identiteter förblir hemliga har de kommit att kallas Den unga Eliten.
Teren Santoro är ledare för en organisation vars uppgift det är att leta upp dessa personer och förgöra dem innan de kan förgöra nationen. Enzo Valenziano är medlem i The Dagger Society, en hemlig sekt inom Den unga Eliten som letar upp andra av sin egen sort innan Santoro hittar dem. Men när dessa två konfronteras med Adelina möter de en person med krafter som de aldrig tidigare skådat
Adelina har egenskaper som inte hör till den här världen. Hon har ett hämndlystet mörker i sitt hjärta. Och ett begär att utplåna alla som vågar trotsa henne."
Mina tankar:
Jag gillar Marie Lus sätt att skriva. Hon skriver enkelt och okomplicerat.
Det känns som hon inte går för djupt in på detaljer och hon krånglar inte till det.
Det gör hennes böcker lättlästa för när man öppnar en av Maries böcker så flyter man bara med i handlingen.
Jag gillar Adelina som karaktär. Jag gillar att hon är så mörk och jag gillar hennes längtan efter hämnd.
Hon är annorlunda mot vad karaktärer brukar vara i ungdomsböcker och hon sticker ut.
Känns uppiggande att läsa om någon som inte alltid måste vara så snäll och god hela tiden.
Samtidigt förstår jag vad hennes ilska kommer ifrån för har man blivit så illa behandlad som Adelina har är det nog inte så lätt.
Däremot så förstår jag inte alla hennes beslut hon tar i boken och jag blir nästan arg på henne när jag läser.
Det märks att Adelina är en karaktär som berör för det är inte ofta jag blir arg eller irriterad när jag läser och personen inte gör det jag tycker hon borde göra i stället.
Den unga eliten går fort att läsa.
Dels på grund av det enkla skrivsättet men också för att man rycks med i handlingen direkt.
Det är spännande och lite smått beroendeframkallande!
Jag vill ha mer.. NU!
Jag gillar Marie Lus sätt att skriva. Hon skriver enkelt och okomplicerat.
Det känns som hon inte går för djupt in på detaljer och hon krånglar inte till det.
Det gör hennes böcker lättlästa för när man öppnar en av Maries böcker så flyter man bara med i handlingen.
Jag gillar Adelina som karaktär. Jag gillar att hon är så mörk och jag gillar hennes längtan efter hämnd.
Hon är annorlunda mot vad karaktärer brukar vara i ungdomsböcker och hon sticker ut.
Känns uppiggande att läsa om någon som inte alltid måste vara så snäll och god hela tiden.
Samtidigt förstår jag vad hennes ilska kommer ifrån för har man blivit så illa behandlad som Adelina har är det nog inte så lätt.
Däremot så förstår jag inte alla hennes beslut hon tar i boken och jag blir nästan arg på henne när jag läser.
Det märks att Adelina är en karaktär som berör för det är inte ofta jag blir arg eller irriterad när jag läser och personen inte gör det jag tycker hon borde göra i stället.
Den unga eliten går fort att läsa.
Dels på grund av det enkla skrivsättet men också för att man rycks med i handlingen direkt.
Det är spännande och lite smått beroendeframkallande!
Jag vill ha mer.. NU!
Betyg:
4/5
4/5
Jag ser oxå framemot att läsa nästa bok :)
SvaraRadera