Ingenting och allting av Nicola Yoon

Beskrivning från:Adlibris:

"Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker.

Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid – svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?"

Mina tankar:

Jag känner mig lite splittrad till den här boken.
Visserligen är det en sådan bok jag brukar gilla, den är lättläst, charmig, mysig och har roliga dialoger mellan de två huvudpersonerna.
Men samtidigt biter den inte tag i mig, jag blir inte så berörd ut av Maddy och hennes situation eller ut av relationen mellan Maddy och Olly.

Det känns som om allt händer så fort och jag saknar en djuphet  både i karaktärerna och i deras relationer.
Jag uppskattade boken när jag läste den men efteråt kändes det ganska tomt.
Och inte tomt som att boken var slut utan mer "jaha"..

Den omtalade "twisten" som många pratar om räknade jag ut från början och  blev inte heller så förvånad över slutet.

Hur som helst så är Ingenting och allting en söt historia med en allvarlig underton men tyvärr stannar den inte kvar särskilt länge hos mig.

Betyg:
3/5

Finns på Adlibris / Bokus