En rolig grej tycker jag
En smakebit på søndag verkar vara. Det kommer från den norska bloggen
Flukten fra virkeligheten som ni hittar
här.
Går ut på att man ska ge ett litet smakprov från den boken man läser! Tycker det låter kul!
Just nu läser jag
Flickan från ingenstans av Justin Cronin och det går sådär. Inte för att boken är dålig utan för att den är en riktig tegelsten. Jag har inte gett mig den lästiden det tar att komma in i den.
Beskrivning från Adlibris:
En liten flicka tycks vara den enda som kan rädda världen. Hon heter Amy Harper Bellafonte och är flickan från ingenstans. Det var hon som var där när allting började och världen började gå mot sin undergång.
Först, det otänkbara: ett fruktansvärt militärexperiment kollapsar och dess hemska innehåll släpps lös i världen.
Sedan, det onämnbara: en natt av kaos och fullständig förödelse leder till att världen för alltid förändras.
Allt som återstår för de chockade överlevarna är att kämpa. Det är en framtid som präglas av rädsla för mörkret, för döden och för ett öde som är ännu värre än så. Civilisationens undergång leder till en ny värld av rovdjur och byten.
I detta undantagstillstånd söker två personer efter en säker plats där de kan gömma sig. Det är FBI-agenten Brad Wolgast och den föräldralösa sexåringen Amy Harper Bellafonte, som strax före katastrofen lyckades rymma från militärbasen där apokalypsen släpptes lös.
Brad Wolgast är fast besluten att skydda Amy. Men för Amy är detta början på en mycket längre resa, en resa över tid och rymd, mot tiden och platsen där hon måste avsluta det som aldrig borde påbörjats.
Mitt smakprov kommer från sidan 125:
Lacey kom på fötter och skyndade sig fram. Flickan satt med nerböjt huvud och vattnet rann ner på knäna från hennes blöta hår. Lacey såg att hon rörde på läpparna, som om hon bad.
"Vad är det , Amy?"
"Den där flickan pratar med björnarna!" ropade en röst,och ett förundrat sus hördes från åskådarna. "Har man sett!"
Kameror började klicka. Lacey satte sig på huk bredvid Amy och började stryka mörka våta hårtester från hennes ansikte. Hennes kinder var strimmiga av tårar som blandats med vatten från bassängen.
"Berätta nu lilla vän"
"De vet" sa Amy, som fortfarande höll händerna tryckta mot rutan.
"Vad är det björnarna vet?"
Flickan tittade upp. Lacey blev alldeles förstummad.Aldrig förr hade hon sett ett så ledsamt ansiktsuttryck hos ett barn, en sådan uppenbar sorg. Ändå såg hon ingen rädsla i Amys blick. Vad det var som Amy nu visste , så hade hon redan accepterat det.
"De vet vad jag är", sade hon.
Jag fick fundera ett tag på denna faktiskt.
