"En sensommarkväll 1990 tältar fem barndomsvänner vid sitt hemliga badställe, ett nedlagt stenbrott på en skånsk ås. Nyss har de tagit studenten och vuxenlivet väntar runt hörnet. Stämningen är därför upprymd, men också vemodig eftersom vännerna inser att den här kvällen innebär ett farväl både till ungdomstiden och till varandra. På mer än ett sätt ska det visa sig för när morgonen gryr och det första höstregnet fallit flyter det en kropp i stenbrottets mörka vatten. En tragisk olycka fastslår polisutredningen, men alla är inte övertygade.
I tjugosju år förblir händelsen ett sår i bygden, en konflikt som stilla bidar sin tid. Och när den gamle polischefen ersätts av Anna Vesper, en nyinflyttad mordutredare från Stockholm, börjar dunkla krafter sättas rörelse. Snart har Anna inget val. Hon måste ignorera alla varningar och öppna ärendet från hösten 1990. Hösten få säger sig minnas men som ändå aldrig blivit glömd."
Mina tankar:
Det är ett par veckor sedan jag läste ut Höstdåd och den här boken läste jag under en av de värsta tiderna i mitt liv så jag vet inte om jag minns handlingen till fullo.
Ska iallafall göra ett litet försök att sammanfatta mina tankar.
Det här är första boken jag läser av författaren och jag tyckte verkligen om språket och stämningen i berättelsen.
Gillade särskilt mycket delarna som tar oss tillbaka till hösten 1990 och de karaktärerna vi lär känna där.
Delarna som utspelar sig 2017 var jag inte lika förtjust i tyvärr.
Betyg:
3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar